Nicke läste ur Håkan Bråkan den kvällen. Efter en kort stund så somnade båda två i Lucas säng. Vi vet inte exakt efter hur lång tid det händer men vi tror att det tar ungefär 10 till 15 minuter. Plötsligt så vakar Nicke till ljudet av ett gurglande och hickande ljud (svårt att beskriva..) han vänder sig om och upptäcker att Lucas ligger och krampar, ögonen tittar åt vänster, armarna är uppdragna i kramp och hela kroppen är stel. Han dregglar.. Jag sitter just då i vardagsrummet och hör hur Nicke ropar PIA...det behövs inge mer för jag vet att nu var det dags igen......och jag springer upp. Vi försöker att få kontakt med honom men lyckas inte...klockan går...och det tar ungefär 5 minuter innan vi bestämmer oss för att ge han medicinen. Jag har under tiden redan sprungit ner och hämtat den och står redo med den. Nu är Lucas läppar blå och ögonvitorna är rödsprängda. Vi tar in han till toaletten och försöker få liv i han. Han visar att han mår illa så jag tar fram en hink.. Nicke vänder på honom och får upp rumpan så att jag ska kunna få in medicinen men då börjar Lucas att protestera, streta emot. Jag lyckas få i pipetten en bit och trycker...när jag tar ut den så är medicinen kvar i den! Hade lyckats att trycka för långt ner så den inte tömdes som den skulle.... Nu börjar krampen att släppa lite mer och han ligger nu bara och tittar med armarna ryckandes. Vi försöker få honom att säga något men han får inte fram något. Han verkar rädd.Vi avvaktar med medicinen. Han är jättetrött och vill bara sluta ögonen.. det känns inte bra eftersom vi vill veta om han kommit ur krampen. Han är ledlös så vi bestämmer oss för att ta med han ner till soffan i vardagsrummet. Efter att han kämpat med att hålla sig vaken så låter vi han somna.
Vi känner att den här gången var den jobbigaste gången för honom. Krampen tog över hela hjärnan. Han säger själv att han inte kommer ihåg nånting. Från och med nu ska vi ligga bredvid honom när han ska somna och ligga kvar i 10 15 minuter. Gissa om man är nervös när man ligger där......! Kollar hela tiden om han andas normalt eller om han rycker... Vi är på helspänn.
Förra helgen gick väldigt fort. På lördagen var jag iväg för första gången under kvällstid. Helene hade en mingelkväll med en massa gott och äta o dricka :) Det var väldigt trevligt! Jag kom hem vid 2 och var lagom snurrig på natten. Jobbigt nog så vaknade Celia vid 4 och var vaken en lång stund innan hon somnade om. Sedan var det bara att stiga upp vid 9 för at ta hand om Celia medan Nicke åkte iväg på innebandy med killarna. Söndagen var inge rolig....
I måndags var Nicke hemma med feber och huvudvärk. I morgon är första gången den här veckan som killarna inte har med sig nån kompis från skolan. Rätt så skönt faktiskt. Även om barnen leker jättebra, brukar inte lägga märke till dom knappt, så kopplar jag av lite mer när jag har mindre ansvar :)
I går hittade jag Celia i öppna spisen....ja, hela hon var väl inte i spisen men halva. Någon hade glömt att låsa spisen.
Eric kommer hem varje dag och berättar att han frågat chans på olika tjejer :) Han har fullt upp i skolan! Innerst inne önskar han att han var som tjejtjusar Bert. Han slukar alla böckerna om Bert vilket är jättebra för då läser han massor och det är bara bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar