Kramp nr 3.

Jag tycker så synd om våran Lucas. Lilla hjärtat! Varför ska han drabbas....
Nicke nattade Lucas. Han läste ur boken Håkan Bråkan för honom tills han somnade. Efter ungefär 5 min så hör vi hur någon stampar uppe på övervåningen..... Nicke bad mig gå upp och titta till han eftersom han trodde att han var vaken. När jag precis ska börja gå uppför trappan så ser jag Lucas stå längst upp i trappan! Han står där med förvridet ansikte och vänsterarmen uppdragen i kramp. Jag flyger upp för trappan och ropar samtidigt på Nicke...nicke...nicke....nicke.... Jag hinner tänka på att han kanske busar och luras med mig. Väl uppe tar jag tag i hans axlar och försöker få kontakt med honom men han stirrar bara rakt fram. Han ser ut att må illa så jag leder in honom på toaletten ifall han kräks. Nicke kommer upprusande och hjälper mig att hålla i honom. Han börjar komma till medvetande och försöker att prata. Han säger att han inte såg någonting och att han andades jättesnabbt precis innan han fick krampen. Han hade försökt att ropa på oss men inte kunnat. Det som oroar oss mycket är att han tydligen kan gå, förflytta sig när han har sina anfall.....och det är inte bra! Från och med nu måste vi stänga grinden på övervåningen. Stackarn vågade inte somna om ! Han fick somna i soffan. I morgon ska jag ringa till sjukhuset och meddela dom om att han fått ett till anfall. Det skulle vi tydligen göra efter varje gång. Hoppas man inte får en massa mardrömmar nu efter detta....har jobbiga bilder i minnet.... jag ser honom stå längst upp i trappan med ett zombi-liknande uttryck i ansiktet och en stel kropp som vaggar fram och tillbaka.... usch....

Har nog skrivit lite slarvigt men orkar inte bry mig för nu måste jag gå och sova...................