Life is life....

I dag var vi och hälsade på Silva på strokeavdelningen. Hon låg och sov när vi kom in. Det här var första gången som barnen var med. Eric tyckte att hon såg så gammal ut där hon låg. Vi hade förvarnat och berättat för killarna om vad Silva har varit med om och att hon inte kan prata ordentligt. Vi väckte henne och fick kontakt med henne. Hon kunde endast sluddra fram enstaka ord. Vi ska åka dit om någon dag igen.

Jag önskar så att jag hade mer tid över för mina nära. Inser att jag inte riktigt räcker till... Så här kan det inte fortsätta i all evighet utan jag tror att jag kommer att få mer tid över till annat när barnen blir mer självständiga. Känner lite skuld över att inte finnas där för min syster som går igenom en oerhörd jobbig tid... Allt kommer att ordna sig till slut mitt hjärta! Kram på dig lillasyster min!
Åh! jag tycker att min storasyster är så himla duktig som har tagit sig igenom tre år av studier och nu fått ett jobb som sjuksyster :) Hon är så värd ett stort GRATTIS!!! Kram på dig storasyster min!
Lillebror ser jag inte så ofta men jag får skylla mig själv för det också...... även om jag är mammaledig så har jag bara varit och hälsat på han nån enstaka gång :( Fy på mig... Vi har liksom inte synkat in våra vardagar... Kram på dig lillebror min!
En vän som bor i Ö-o som jag såååå gärna skulle vilja träffa gör mig gråtmild. Saknar henne så....
Vill så gärna vara mer delaktig i andra vänners vardag.... deras glädje, sorg, VG:n i tentor, barn, dejting-äventyr, ja....allt som hör till livet.
Jag kvävs snart av mitt dåliga samvete.................