torsdag 23 september 2010

Benign barnepilepsi

Våran älskling!

Tisdagkväll och klockan är 21:10. Jag och Nicke sitter i soffan, jag kliar han på ryggen. Plötsligt så hör jag att det låter lite konstigt ifrån övervåningen och undrar om Celia har vaknat och är ledsen... Sen hör vi ljudet igen och igen. Nicke bestämmer sig för att gå upp för och se vad det kan vara. Väl där uppe skriker han åt mig att snabbt springa upp! När jag kommer upp så håller Nicke i Lucas som krampar kraftigt!!!! Vad ska vi göra?!!! Nicke försöker att få kontakt med honom men han är helt borta. Ansiktet är vridet åt vänster och ögonen stirrar ner mot hans vänstra öra. Armarna och benen krampar och krampar. Lucas dregglar. Jag kom på att sladden till telefonen inte är insatt i väggen och trycker i den. Snabbt så slår jag 112 och efter några signaler svarar dom. Här kommer jag inte riktigt ihåg vad som sas. Jag vet att jag sa att han krampar och att vi inte vet vad vi ska göra! Kvinnan i telefonen frågar hur gammal han är, adressen till oss och om vi bor i lägenhet, radhus el villa. Vet att jag svara snabbt på allt. Under tiden så har Nicke lagt ner Lucas på golvet och sen flyttat han upp på soffan. Han försöker hela tiden att få kontakt med Lucas men han ligger bara och krampar och dregglar. Panik!!! När hon på 112 har frågat klart så kopplar hon mig vidare till en sjuksköterska, en manlig. Vet inte vad vi pratar om men han sa att ambulansen var på E20 och på väg till oss. Nu börjar Lucas att lugn ner sig men än så kan han inte svara. Nicke ser att han börjar hulka och vänder han snabbt åt sidan och så kräks stackarn. Han kräks och kräks. Sjuksköterskan säger att vi ska låta han ligga på sidan för att han inte ska kvävas och det gjorde vi redan. Jag sprang runt och plockade ihop kläder till både Nicke och Lucas eftersom dom skulle med till sjukhuset. Vi bestämde oss för att gå ner till soffan i vardagsrummet. Väl där så kom ambulansen och två manliga sköterskor kom in och tog över. Vi fick på Lucas kläderna och så gick dom ut till ambulansen. Vänta, sa jag. Han måste ha sin nalle med sig! Upp för trappan med Celia i famnen (hon vaknade mitt i allt kaos) och ner igen. Nallen gav jag till den ena sjuksköterskan som hade stannat kvar i hallen för och vänta in mig. Innan Lucas bars ut till ambulansen så såg han ledsen ut. Usch... den bilden och alla dessa kramper han hade i sin lilla späda kropp hade jag i huvudet hela natten.......... Under tiden jag kröp runt och torkade spyor på natten fick jag små utbrott. Grät och torkade kräks om vart annat. Vid kl 00 så ringde telefonen. Jag pratade först med Nicke och sen så gav han telefonen till lilla Lucas. Han hade kvicknat till och berättade att dom låg i en stor säng med galler på sidorna. Sen så hade dom en röd knapp som dom fick trycka på om dom ville något. Åh, vad lyxigt det är här! sa han och då kände jag mig genast lugn :) Lillen hade humor mitt i allt :)
Eric sov igenom hela incidenten och hade inte en aning om vad som hade hänt under kvällen. Tur är väl det. Eftersom han inte riktigt förstod vad det handlade om så ville han så gärna gå till skolan eftersom dom hade träslöjd den dagen :) Jag lämnade han där och sa att jag skulle komma och hämta upp han tidigare, efter träslöjden, för att åka upp till Huddinge sjh. Vi åkte upp kl 10:45 och tog oss till B86 rum 7. Äntligen fick jag krama om mitt lilla hjärta! Han fick genomgå lite tester under dagen. Dom testade hans hjärna och hittade laddningar på hans högra sida, baktill. Eftersom läkarna inte kan säga om han kommer att få såna kramper igen så fick han medicin utskriven. Stesolid-suppar. Dessa ska vi ge han om han krampar igen och om kramperna inte går över så ska vi åka in akut igen.
Hemskt, hemskt, hemskt, hemskt hemskt...........vill aldrig vara med om det här igen.
Idag är det Erics tur och vara sjuk :( Han fick feber idag.... stackarn! Han ligger i sängen och sover. Jag fick i han Alvedon innan han somnade. Det blir ingen skola för honom i morgon.
Nicke fick upp pottorna för spotten i köket idag. Gissa om det är dammigt hemma hos oss? Svar: JA! Han var tvungen att riva ner plasten som håller upp isoleringen och det bara rasade ner isolering :( Jag var tvungen och svabba alla golv på nedervåningen men det hjälper ju inte så mycket. Vore trevligt om nån kunde hjälpa oss.... men icke sa nicke, alla lyser med sin frånvaro ;)

Nu är det läggdax för mig med.

2 kommentarer:

  1. Men ohh Pia vad jag gråter när jag läser detta!
    STACKARS er och stackars lilla Lucce !!!
    Vilken hemsk sak att vara med om, jag kan bara föreställa mig paniken=(
    Hoppas av hela mitt hjärta att det aldrig kommer tillbaka igen.
    Men bra att ni fick medicin!
    Brukar hjälpa fort, vet det av egen erf då jag jobbat med en tjej med svår ep.
    Men medicin eller inte så är det en hemskt traumatisk sak att se, helst när det är nån man älskar av hela hjärtat och mer därtill.
    Massa kramar till er söta!
    Hur mår ni annars? Hur går det med renoveringen?
    Får ni nån hjälp???
    Och hur orkar du lilla söta Pia? Love you!

    SvaraRadera
  2. Det var en hemsk upplevelse som jag hoppas vi slipper vara med om igen...
    Pappa o lillebror var här o hjälpte till med taket. Jag vet faktiskt inte hur jag orkar, hur familjen orkar? Vi kämpar på. Kram kram kram!

    SvaraRadera